Med lite tur och massor av hårt arbete har Emily Glarner Chan fått en rivstart på sitt cateringföretag. Inte med matlagning, men med choklad.
Ofta får småföretagare kämpa på med det nystartade företaget ett bra tag innan framgångarna – i bästa fall – börjar komma. För Emily Glarner Chan, grundare av företaget Food by Emily, blev det tvärtom. Efterfrågan på en av hennes produkter, chokladbark i olika smaker, tog fart redan innan färgen på visitkorten hunnit torka,och snart kan man hitta hennes produkter på hyllorna i en av södra Kaliforniens största livsmedelskedjor.
Det var inte ens meningen att det skulle bli choklad, berättar Emily Glarner Chan när vi träffas hemma i hennes kök i Redondo Beach. Det är dagen före mötet med livsmedelskedjan som är intresserad av att börja sälja hennes varor och det är mycket som ska fixas innan dess.
Av någon eventuell stress märks dock ingenting. Emily rör sig med ett effektivt lugn mellan spisen och marmorskivan på köksbänken, experimenterar med ett par nya smaker, undervisar mig i konsten att först hetta upp och sedan kyla ned chokladen till exakt rätt temperatur (därav marmorskivan) och berättar om sitt liv och om företaget, samtidigt som hon väntar på att telefonen ska ringa och de sista bitarna inför morgondagen falla på plats.
Choklad av en tillfällighet alltså. Ja, Food by Emily skulle bli ett cateringföretag, inriktat på ekologisk matlagning med omsorgsfullt utvalda lokala råvaror. Emily är till och med känslig mot både vit och ljus choklad och kan bara äta små mängder innan hon får huvudvärk. Men företagande tar ingen hänsyn till överkänslighet och efterfrågan följer inte alltid i förväg uppgjorda affärsplaner.
Det började med ett misstag. Emily och bästa väninnan Susanne Arvidsson vann biljetter till ettårsjubilerande Barsha Wines & Spirits i Manhattan Beach och som tackpresent hade hon med sig egentillverkad chokladbark. När det visade det sig att de tagit fel på dag och att festen skulle gå av stapeln först dagen efter, lämnade hon ändå över chokladen till Barshas ägare, Lenora och Adnen Marouani.
De blev överförtjusta och marknadsföraren i Emily vaknade. Hon konstaterade att det saknades efterrätt till morgondagens fest och föreslog att hon skulle servera sin choklad. Det fick hon, chokladen gjorde succé och nu säljs Food by Emilys produkter på såväl Barsha Wines som på flera andra ställen i Manhattan Beach med omnejd.
Vid samma tid, en annan fest där Emily arbetade i köket. Även här hade hon med sig choklad till värdparet och historien upprepade sig. Hon erbjöds att servera chokladen på nästa veckas fest och bland de provsmakande gästerna fanns en person med goda kontakter inom Gelson’s, en av södra Kaliforniens större livsmedelskedjor. Han rekommenderade Emilys produkter till företagets inköpschef och på den vägen är det.
Bakom de snabba framgångarna ligger alltså en del tur, men framför allt en förmåga att skapa och ta tillvara på möjligheter och, inte minst, en vilja att ta sig an rejäla utmaningar. Emily har jobbat stenhårt för att hinna möta den snabbt växande efterfrågan, mer än hon någonsin jobbat i hela sitt liv, tror hon. Och som den egenföretagare hon är har hon gjort nästan allting själv.
På dagarna, chokladtillverkning. I det professionella kök där hon hyrt in sig har hon experimenterat och testat igen och igen och igen för att få fram de bästa smakkombinationerna med den perfekta konsistensen.
På nätter och tidiga morgnar, administration och marknadsföring. Upp klockan två på natten morgonen för att bygga hemsida, skriva företagspresentation, undersöka tillståndsprocedurer, utforma förpackningar och visitkort, arbeta fram korrekt näringsinformation, fixa varukod, läsa på om chokladtillverkning och printa etiketter.
Och så, på kvällarna, marknadsföringsevent. Servera choklad, mingla med folk, knyta nya kontakter och hitta såväl nya kunder som återförsäljare.
Mycket arbete har det varit, men framför allt har hon haft roligt. Hon tycker om att jobba, kallar sig själv workaholic och har haft fullt upp så länge hon kan minnas. Redan som sju-åring började hon extraknäcka i en garnaffär i samhället Stojby utanför Växjö, där hon växte upp tillsammans med sin pappa och tre systrar. När hon var 11 år startade hon sitt första företag, ett bageri, och hennes pappa hjälpte till med ekonomin. Hon tänker tillbaka och blir imponerad av den 11-åriga entreprenörens sinne för affärer.
– Jag gjorde en sats chokladsnittar och tog 60 kronor betalt för det. Det kostar ju lika mycket idag, om man köper det på Coop. Och tänk, jag var bara 11 år.
Efter bageriet följde tonåren med plugg och extrajobb på Evedals Värdshus i Växjö och så småningom, när Emilys pappa dog bara 51 år gammal, ett stort ansvar för sina yngre syskon. 19 år gammal åkte hon över till USA och pappa John Glarners amerikanska släktingar, och för att få grepp om allt det hon har hunnit med sedan dess skulle man behöva hennes resumé framför sig, prydligt organiserad med titlar, namn och årtal.
Hon har pluggat på universitet (international business, hotell- och restaurang management, barnpsykologi, gastronomi). Hon har volontärarbetat, (styrelsemedlem i flera organisationer, tutor i South Los Angeles, grief counselor för organisationen Our House, rådgivare i organisationen Habitat for Humanity). Och så har hon arbetat, framför allt med marknadsföring och utbildning inom hotellbranschen. På hennes senaste jobb, inom Westfieldkoncernen (som äger shopping centers runtom i världen), ansvarade hon först för Customer Service Training på nationell nivå och senare som globalt ansvarig för IT Training, med upp till 40 resveckor om året.
När hon väntade sitt andra barn blev hon hemmamamma. En högriskgraviditet gick inte att kombinera med kommande befodran och ännu mer resande, så Emily sade upp sig, trots att både hon och företagets chefer ville annorlunda. En jobbig förändring, konstaterar hon; det var mycket energi och prestationslust som inte längre fick sitt utlopp.
Nu har barnen blivit större (de är nästan fyra och fem) och med det nystartade företaget får Emily återigen utlopp för all sin arbetsglädje. Food by Emily ger henne också en möjlighet att kombinera allt det hon kan och tycker om att göra: Ekonomi. Marknadsföring och event. Matlagning.
Och så chokladtillverkningen då, helt oväntat. ”Det är så meditativt”, förklarar hon. ”Ungefär som att måla.” Hon talar om chokladen som vore den ett levande väsen. Rör om och kollar temperaturen med jämna mellanrum för att se om den ”mår bra”, konstaterar att ”man måste ge mycket kärlek till en choklad.” Hon har just anställt en assistent som hjälper till med den praktiska biten med paketering och etiketter, så att hon kan lägga mer tid på den kulinariska biten av företaget. Det är ju det hon vill göra, helst av allt.
På väggen i Emilys kontor hänger en tavla med texten, ”Work hard, stay humble.” Hon kastar en blick på den varje dag, en påminnelse om vad som är viktigt i hennes entreprenörskap.
– Jag tror jag kan så mycket, men jag vill lära mig mer för vet att jag inte kan allt. Just nu så är det viktigaste för mig att lyssna och vara öppen till förslag ifrån alla. Jag lär mig i samtal med människor, speciellt folk som har lyckats innan med att driva företag, balansera familjeliv och ha lite tid för sig själv.
Att vara öppen och ta till sig den feedback man får från människor man har förtroende för, är också ett av Emily Glarner Chans råd till den som vill starta eget företag Det andra rådet är det som hon själv praktiserat till fulländning de senaste veckorna:
– Jobba hårt, det finns inga magiska genvägar. Bara kämpa på, även om du får nej, för alla kommer inte att älska det du gör och din produkt. Men så länge du tror på det du gör, och så länge du har folk som du litar på som tror på dig, så fortsätt kämpa.
Text och foto: Ingegerd Landström
Fem snabba frågor till Emily Glarner Chan:
Favoritsysselsättning: Laga mat och choklad. Blir så otroligt glad när folk njuter av min mat. Det är mitt mission i mitt liv. Familjen och leka med mina döttrar. Spendera kvalitetstid med vänner, äta god mat, träning, yoga och böcker är andra favoritsysselsättningar.
Inspireras av: Väldigt mycket. Min tro. Vara hemma i min by och gå ner till sjön. Dalarna. Folk som lever för sin passion. Det oändliga havet. Positiva människor. Musik.
Alternativ karriär: Lärare.
Klarar jag mig inte utan: Mörk Choklad.
Skrattar åt: Livet och mina barns finurliga påhitt.
Så glad jag blir att läsa detta… Emily är en driftig kvinna en god förebild för många. Lycka till i fortsättningen.
Kram Jane
Wow! Vilken framgångssaga från 2013! Väldigt imponerad av hennes energi, kreativitet och driftighet. Hoppas det har gått lika bra och bättre sedan dess!