En konstnär i församlingen

Vad vore Svenska kyrkan i Los Angeles utan alla dess medlemmar som bidrar med sina respektive färdigheter? Christian Cordella gör det på sitt speciella vis – genom att donera egendesignade stolor till de svenska och norska församlingarna. 

Stolan – det långa band som präster och diakoner bär på sina axlar – är en viktig del av  den kyrkliga klädseln. Stolan symboliserar den uppgift som präst och diakon har i egenskap av Kristi tjänare, och utgör en symbol för det hopp och förtroende som församlingen lagt på deras axlar.

Skillnaden mellan att skapa en stola och en superhjältekostym för Captain America kan tyckas monumental, men inte för Christian Cordella, konstnär och en av Hollywoods främsta konceptartister. För honom handlar både stolan och filmkostymen om känslan av kläderna vi bär och om hur de påverkar oss.

— Jag tror att klädseln ”gör” personen. När en präst sätter på sig sin dräkt är det inte bara för att vi ska se att det är en präst. Det är också ett sätt för prästen att komma in i sin roll. Så är det också för en skådespelare. När man sätter på sig sina plagg känner man sig annorlunda. Därför är det så viktigt med alla detaljer. Valet av material, skärningen, allt måste behandlas noggrant och med stor omsorg. Då kommer också plaggen att behandla oss väl. 

SWECal träffar Christian Cordella i kostymateljén Muto-Little i Beverly Hills. Här har många av Hollywoods filmkostymer sytts upp och i den stora ateljén, bland symaskiner, tygrullar och provdockor, känner Christian sig hemma. Som konceptartist och kostymillustratör arbetar han nära dem som tillverkar plaggen han skapar med hjälp av penna och dator.  

— Det handlar hela tiden om ett samarbete. Det är en balansgång mellan mina idéer och visioner å ena sidan och det som faktiskt går att tillverka å den andra. Jag kan skapa vad som helst, men om jag ger mina illustrationer till en designer och de säger att det här kan vi inte göra, så har jag gjort något fel. Min vision måste gå att överföra till verkligheten. 

Den vision som Christian förmedlar genom sina illustrationer har gjort sitt avtryck på många Hollywood-produktioner, framför allt inom fantasy, sci-fi och superhjältegenrena. ”Iron Man,” ”Captain America”, ”Alice in Wonderland”, och ”Hunger Games” är bara några av de filmer där han tillsammans med regissör, producent, skådespelare och designers arbetat för att få fram den rätta stämningen och, inte minst, den rätta känslan för de som ska bära kostymerna. 

— Att arbeta med de här filmerna har varit en stor utmaning och en dröm som har gått i uppfyllelse. Så många minnen från min barndom som återkommer – seriealbum, superhjältar, allt det jag läste som barn i Italien. Och nu får jag vara på den andra sidan, jag får vara med och göra dem.  

Christian är född och uppvuxen i staden Lecce, belägen längst ner på ”klacken” i regionen Apulien i södra Italien. Det var en kreativ och tillåtande miljö; Christians far är sjunde generationens modedesigner och föräldrarna uppmuntrade de tre syskonen att pröva på alla slags konstnärliga uttryckssätt. För Christian var det alltid måleriet som gällde och redan som djurälskande nio-åring målade han tavlan ”St. Francis och djuren”, till en kyrka i Lecce.

Samma år vann han sin första tävling, vilket orsakade rubriker och en hel del stukade konstnärsegon. Tävlingen var avsedd för vuxna och efter många turer bestämdes att en liten pojke inte kunde få första pris. Istället instiftades ett särskilt barnpris som Christian – det enda barnet – fick ta emot.

Sedan dess har Christians talang och kreativitet tagit sig många uttryck, i många olika sammanhang. Som tonåring var det framför allt seriealbum som gällde, han både skrev och illustrerade sina historier och fick se dem publicerade i dagstidningar och tidskrifter över hela Italien. 

På Hiroshimamuseet hänger ”Love and Peace” hans bidrag till 50-årsminnet av stadens förödelse. På St. Petersplatsen i Rom har man kunnat se en målning av Christians favorithelgon, St. Filippo Smaldone, beskyddare av dövstumma. Uppdraget gav honom en privat audiens med påven Johannes Paulus II och tavlan finns nu i Vatikanstatens arkiv. Tillsammans med en hjälporganisation reste han runt i krigets Kosovo och Albanien och ett års civiltjänstgöring bland romer resulterade i ett seriealbum om deras liv och kultur. 

Det första besöket till USA gjorde Christian när Walt Disney World i Orlando, FL, valde ut hans målningar till en väggmålning i Epcot Center. Ett år senare återvände han till Disney World som ”kulturrepresentant”, för att demonstrera de italienska målarmästarnas stil och tekniker. Någonstans under de åren lyckades han också klämma in en gedigen utbildning och en examen från The Academy of Fine Arts of Brera, i Milano.

Christian hade bland annat uppdrag som helgonmålare för Vatikanstaten, när jobberbjudandet från Disney kom i början av 2007. Ett stort steg kan man tycka, men han tvekade inte en sekund. 

— Det har alltid varit mitt mål att jobba inom filmindustrin. Från första början har jag vetat att jag ville göra concept art för filmer, det var bara en fråga om hur jag skulle ta mig dit. Det har varit en dröm för mig. Och ibland ger livet dig en gåva, en av de vackraste, den att kunna uppfylla en dröm.

I samband med flytten till Los Angeles sökte sig Christian också till Svenska kyrkan. Han har goda vänner i Sverige och genom åren har det blivit många besök och längre vistelser i trakterna kring Torsbruk och Växjö. Han älskar naturen, skridskoåkningen på vintern, de ljusa sommarkvällarna och alla traditionerna. Samtidigt som han började göra sig hemmastadd i USA ville han också återknyta kontakten med en kultur som han kommit att uppskatta och känna sig hemma i. 

Svenska kyrkan i San Pedro var inte svår att hitta, men eftersom hans första besök råkade infalla på en norsk gudstjänstsöndag, så blev det den norska församlingen och dåvarande kyrkoherden Gisle Meling som Christian lärde känna först. Så småningom hittade han även till den svenska församlingen och nu känner han sig hemma i kyrkan oavsett på vilket språk psalmerna sjungs just den dagen.  

— Det ger mig en känsla av lugn att sätta mig i bilen och åka ner till San Pedro. Jag kopplar av från min stressiga vardag och får kontakt med min andliga sida. Och jag har alltid blivit så väl emottagen av både svenskar och norrmän trots att jag inte är någondera, så jag har alltid känt mig som en del av båda församlingarna. 

Han känner också en närhet till den Lutherska kyrkan, trots att han som de flesta italienare växte upp i en katolsk miljö. 

— Jag fick aldrig ens frågan om ”vilken kyrka” jag gick till innan jag kom till USA. I Italien var vi kristna, det var bara så det var. Man gick till kyrkan eller så gjorde man det inte, men det var aldrig någon som frågade ”vilken” kyrka. Sedan kom jag till USA och insåg att det finns många olika perspektiv där ute. 

Nu ser han hellre till likheterna än skillnaderna mellan de båda trosriktningarna, detaljerna är inte det viktiga för honom.

— Budskapet om Kristus är detsamma. Det som är viktigast för mig är att vara en del av en gemenskap där jag kan känna Guds närvaro på ett ärligt och äkta sätt. 

I sitt arbete som konceptartist har Christian på ett sätt kombinerat designarvet med det egna konstnärliga intresset. 

— Pappa brukade säga till mig, ”Vänta bara, en vacker dag kommer du känna att det Cordellska designblodet flyter i dina ådror.” Jag brukade avfärda honom med ett, ”Yeah yeah, whatever.” Men så småningom, när jag började jobba som kostymillustratör insåg jag att det var väldigt enkelt för mig att förstå materialet, hur textilierna fungerar. Tack vare den miljö jag växte upp i så var allt det där så välbekant för mig. 

Nu är det kostymer som Christian helst arbetar med. Han tycker om att arbeta med människokroppen och med det personliga. ”Varelser, människor, djur, allt som lever känner jag starkt för, det är min passion.”

I framtiden vill Christian skapa sin helt egna superhjälte, en egen karaktär och en originalstory. Ungefär det han gjorde som tonåring i Lecce alltså, men nu med Hollywoods blockbusterfilmer som förebild. 

— jag har alltid älskat att skapa berättelser och jag tror att jag är ganska bra på det. Men det gäller också att hitta rätt personer att samarbeta med, som tror på projektet lika starkt som du själv gör och är beredda att ta de där första osäkra stegen. Men jag har kommit igång och vi får se hur det går.

I dagarna har Christian påbörjat ett nytt spännade projekt, som konceptartist för regissören James Camerons uppfölj-  ning av storfilmen Avatar. Han ska till Grekland för att inviga en utställning av sin konst och hoppas hinna åka hem till Lecce och hälsa på familj och vänner.En ny stola ska han också överlämna till församlingen, vilken i ordningen vet han inte helt säkert och det är ingen stor sak, tycker han.

— Jag har bara velat hjälpa till på det sätt jag kan och med det jag är bra på. 

Text & foto: Ingegerd Landström

Artikeln är tidigare publicerad i Palmbladet, Svenska kyrkan Los Angeles församlingstidning