Home / Aktuellt / Designproffs och gitarrsamlare på besök i Los Angeles
  • Fr.v. Magnus Melkersson, Michael Åhdén, Tapio Alakörkkö, Samuel Åhdén, John A. Mirisch, Fredrik Fagerlund och Anna Olofsson.

  • Borgmästare Mirisch visar runt på City Hall i Beverly Hills.

  • Samuel och Michael Åhdén i Beverly Hills City Hall.

  • Bröderna Åhdén och Scott Petersen.

Designproffs och gitarrsamlare på besök i Los Angeles

En gitarr- och designdelegation från Umeå är på besök i Kalifornien för att skapa kontakter och diskutera möjliga samarbetsprojekt.

I drygt 40 år har en unik samling amerikanska el-gitarrer från 1950- och 60-talen befunnit sig utanför offentlighetens ljus uppe i Umeå i Västerbotten. Sedan ett par år tillbaka kan de beskådas på Guitars – The Museum i Umeå, till stor glädje för både gitarrnördar och vanligt folk.

Gitarrerna ägs av tvillingbröderna Michael och Samuel Åhdén, som, trots deras livslånga passion för amerikansk kultur, bilar och musik, besöker USA för allra första gången.

Vi kom oss inte iväg, konstaterar de; vi köpte ju alltid gitarrer för pengarna.

Det har varit fullspäckade dagar i södra Kalifornien för bröderna Åhdén och deras fyra medresenärer. De har bland annat haft heldagsbesök på Taylor och Fender, två av världens mest kända gitarrtillverkare, och när SWECal träffar gruppen är det för att följa med på ett möte med Beverly Hills borgmästare, John A. Mirisch (som för övrigt bott i Sverige i flera år och pratar flytande svenska).

Senare samma dag reser sällskapet vidare till San Francisco, bland annat för att träffa Gene Parsons, trummis i legendariska bandet The Byrds och den som uppfann en så kallad B-Bender, en manick som gör att man kan vrida upp B-strängen en helton till C på en Fender Telecaster .

Samuel Åhdén och Gene Parsons har känt varandra i många år och Samuel äger 46(!) Fender Telecasters med B-Benders installerade av Gene. Det här blir första gången de träffas “på riktigt.”

—Gene Parsons är en duktig musiker, men också uppfinnare och med en stor respekt för hantverket, säger Samuel när vi slagit oss ner runt bordet inne på borgmästarens kontor. Jag är nog den enda personen som för hans verk vidare, vi ska starta en webbsida och försöka se till att Gene får den uppmärksamhet och den credit han förtjänar.

Mycket gitarrer på den här resan alltså, men delegationen från Umeå är också här för att skapa kontakter och samarbeten med fokus på design i allmänhet, berättar Anna Olofsson, marknadschef för varumärket Umeå på Umeå kommun. Tillsammans med Tapio Alakörkkö, forskningsingenjör och före detta chef och prefekt på Designhögskolan, presenterar hon designstaden Umeå för borgmästaren. Fokus ligger på de resurser Umeå besitter i form av framför allt Designhögskolan och gitarrmuseet och möjliga former för samarbetsprojekt med företag och universitet i södra Kalifornien.

Mycket handlar förstås om den unika gitarrsamlingen, som sedan två år tillbaka finns att beskåda på Guitars – The Museum i centrala Umeå. Museet är ett resultat av bröderna Åhdéns passion för amerikanska bilar, gitarrer och musik, men också av en vänskap mellan fyra musik- och designnördar som känt varandra i 30 år. När de ses över lunch, vilket inträffar flera gånger i veckan, får man bara prata bilar, musik, gitarrer och design.

De fyra är, förutom bröderna Åhdén, också Fredrik Fagerlund, museets medgrundare och numera PR-ansvarige, samt industri- och gitarrdesignern Magnus Melkersson, som båda är med på USA-resan. Det är Magnus som designat museet och varsamt förvandlat den gamla skolan från tidigt 1900-tal till en modern lokal, där cirka 400 sällsynta och värdefulla elgitarrer från 1950- och 60-talen nu står på display.

Genom åren har man pratat lite löst om att ställa ut samlingen och år 2000 gjorde man en utställning i Stockholm som blev mycket framgångsrik. Man fick förfrågningar om att ta utställningen till flera andra europeiska städer, men det var enormt mycket jobb och luften gick ur oss lite grann, berättar Michael. De ville också att samlingen skulle komma Umeå och norrlandsregionen till godo, istället för att den skulle hamna i London, Paris, eller St Petersburg.

— Vi hade egentligen inte något behov av att visa upp våra grejer heller, fortsätter Michael. Jag, Samuel och Magnus spelade ihop, vi kunde fara ner på gitarrlagret, spela lite gitarr och ta en öl och det var bra så. Men så småningom blev vi övertalade av Fredrik och hans kollegor och vi sa att om ni är beredda att jobba för det här så okej, då kör vi. Och sedan har det bara rullat på.

Nu är det som tidigare var er privata samling, allt annat än privat. Hur har det varit att dela era gitarrer med hela världen?

— Ja, jag vet inte riktigt, det är ju en slags vardag ändå, säger Michael. Skillnaden är att nu får vi jobba heltid med den hobby som vi haft hela livet. Just att vi är ett gäng gamla kompisar som har gjort det här är ju jätteroligt. Sen försöker vi ta vara på det lokala och samarbetar mycket med lokala entreprenörer. Ölet (som serveras i restaurangen, reds anm.) bryggs lokalt i Umeå. Vi har tagit fram en Västerbottensgitarr (designad av Magnus Melkersson, reds anm.), där träet kommer från ett träförädlingsföretag i Sorsele. Så det handlar inte bara om pengar. Vi jobbar ihop, hjälper varandra och det är roligt.

Hantverket och gitarren som redskap, inte investeringsobjekt, är själva grunden för bröderna Åhdéns samlande. De började köpa gitarrer för att de älskade musik och för att de ville ha de bästa gitarrerna att spela på, inte för att de ville göra smarta klipp.  När borgmästaren frågar om kända musiker vars instrument finns i samlingen, skakar bröderna på huvudet.

— Vi har många gitarrer som varit ägda av kändisar, säger Michael, men vårt fokus har alltid varit detsamma som de berömda artisternas – att köpa ett bra redskap. Om Jimi Hendrix har haft någon skräpgitarr så blir den ju dyr bara för att Hendrix spelat på den. Det blir en skev bild av det riktiga värdet, fokus flyttas från hur bra och viktig produkten är till att tjäna pengar på något som varit kändisägt. Vi äger naturligtvis väldigt ovanliga grejer som många rockstjärnor har haft, men vi berättar inte om det.

Ett undantag är en av Paul MCartneys allra första basgitarrer och tre ”lånegitarrer” som ägs av Billy Gibbons,  gitarrist och sångare i ZZ Top. Billy Gibbons kommer till Umeå i sommar, i ett specialchartrat plan från ett av deras turnéstopp i Europa, för att hämta en av gitarrerna och lämna igen en av brödernas, som han använt under turnén.

Nu när gitarrerna står uppradade bakom glas och larm innebär det inte på något vis att de förvandlats till exklusiva museiföremål.

— Vi spelar ju i stort sett varje helg, då larmar vi av montrarna och plockar ut ett par gitarrer, säger Samuel. Det är ju ett redskap för att skapa musik och det är därför vi har köpt dem från början. Sedan måste man naturligtvis vårda dem, så att nästa generation också får ta del av det här.

Varför kommer alla kända, fantastiska gitarrer från USA, varför finns det inte en gitarrernas Volvo? undrar borgmästare Mirish. Magnus Melkersson, som själv är en av Sveriges bästa gitarrdesigners och bland annat designat en gitarr för Joe Bonamassa och även Kanadas nationalgitarr (elgitarrversionen), förklarar hur han ser på det:

— Det finns väldigt duktiga gitarrtillverkare i Sverige, men det är inte alltid det som är bäst man är ute efter. Det är mer känslan av äkthet som är det viktiga och med äkthet menar jag ursprunget. En gammal Fender eller Gibson från 50-talet slår naturligtvis för mig en nyproducerad gitarr, hur bra den nya gitarren än må vara.

I februari 2014 öppnade Guitars – The Museum och nu har man börjat titta västerut över Atlanten för att söka samarbeten i elgitarrens hemland. Runt bordet på borgmästarens kontor pratar man om möjliga lokaler för en tillfällig utställning, där även lokala samlare ska kunna visa upp sina dyrgripar.

— Det här gänget, vi fyra, det är vi som har byggt museet och vi kan enkelt göra det här också, konstaterar Fredrik Fagerlund. Vi behöver inte ta in en massa konsulter som kostar dyra pengar; om nån rackare flyger över oss hit så gör vi 3D-ritningar och renderingar, tar in en lokal byggfirma och så har vi satt upp alltihop på en vecka. Det är en härligt frihetskänsla.

När vi skiljs åt går ska gänget från Umeå hinna med ett besök på Petersen Automotive Museum innan de beger sig vidare till San Francisco. Alla utom Samuel Åhdén, han ska käka lunch med ännu en långväga bekantskap; Scott Petersen (ingen relation till museet…), vars företag är känt för att tillverka “pick-ups” (en slags “mikrofon” som förstärker ljudet på en el-gitarr ) av särskilt hög kvalitet.

Samuel och Scott har brevväxlat och köpt grejer av varandra under många år, men även de träffas för första gången under den här resan. Nu ska de diskutera ett samarbete, där Scott Petersens företag ska tillverka en serie pick-ups under namnet, förstås, “Guitars – The Museum. Det första samarbetet över Atlanten är redan påbörjat.

Text & foto: Ingegerd Landström

Guitars – The Museum, webbsida

Den hemliga gitarrsamlingen, av Göran Nordell

Guitars – The Museum får TripAdvisors Certificate of Excellence.

 

Leave a Reply