En söndagseftermiddag utan bil

Vi är ett tiotal personer som kommit till the Last Bookstore i downtown Los Angeles för att höra Nathan Landau berätta om hur man tar sig fram i Los Angeles och södra Kalifornien utan bil.

Landau är stads- och trafikplanerare, billös sedan många år tillbaka och passionerad samlare av guideböcker. Nu har han skrivit en bok om hur man kan ta sig fram i södra Kalifornien med buss, tunnelbana, cykel och till fots: Car Free Los Angeles and Southern California.

Enligt programbeskrivningen ska han inleda med att läsa ur sin bok, men det vill han inte alls. Han svarar på några frågor om vi har några, säger han, sedan vill han att vi bege oss ut i kollektivtrafiken.

Och det gör vi. Vi traskar ut på gatan och ner i tunnelbanan samtidigt som alla på det vanliga amerikanska viset omedelbart börjar bekanta sig med varandra.

Det är en scenograf och hennes pojkvän. En lärare. En stadsplanerare. En pensionär från San Pedro som kan allt om downtown och gärna låter oss veta det. En annan äldre man som bor i downtown. En kompis till Nathan som är här på besök från New Jersey och som ska fortsätta till San Louis Obispo dagen efter. En kvinna som, visar det sig senare, jobbar på The Last Bookstore. Tre japanska studenter och så jag, den svenska journalisten.

Allt prat och alla introduktioner gör att jag glömmer bort att koncentrera mig på det praktiska; jag missar både vad stationen som vi går ner i heter och vilken linje vi ska åka. När de två äldre männen i vårt sällskap får veta att jag aldrig köpt ett metrokort tidigare förklarar de först skillnaden mellan de olika korten och hjälper mig sedan att köpa ett dagskort.

Vi åker ett stopp på tunnelbanan – den här rundturen är bara tänkt som en första introduktion till Los Angeles kollektivtrafik – och kliver av på Union Station. Denna underbara byggnad: varje gång jag kommer hit känner jag mig som om jag klivit in i en annan tid i en annan stad och med Orientexpressen väntandes där ute på spåret.

Nu blir det ingen Orientexpress, istället tar vi en trappa upp till en perrong till ett tåg som tar oss till Little Tokyo. Vi går förbi Japanese American National Museum, de japanska studenterna avviker för att hinna gå på Beastie Boys-utställningen på Geffen Contemporary at MOCA innan den stänger för gott, och vi andra bestämmer oss för att skippa bussturen (”Alla har ju åkt buss eller hur?”) och fortsätta till fots.

Vi beundrar the Bradbury Building (tänk Daryl Hanna i trapporna i Blade Runner), går genom Grand Central Market och åker upp för Angels Flight (världens kortaste järnvägsbana).

Hela tiden pekar och berättar Nathan Landau, om byggnaderna, om gatorna, om trafiken i Los Angeles.

När vi efter knappt två timmar återvänder till bokhandeln har jag lärt mig en hel del om både trafikplanering, arkitektur och historia, jag har fått en drös tips på saker att se och göra i stan och jag har umgåtts med trevliga människor. Allt till det blygsamma priset av $5.25 för metrokort (5) samt Angels Flight (.025).

Los Angeles i all sin enkelhet.