Fotograf Mathilda Tennysdotter förvandlar byggnader till konst, med fokus på linjer, former och starka färger.
För en arkitekturintresserad fotograf är Los Angeles rena himmelriket. Här finns kanske inte de högsta byggnaderna i världen, men väl många av de mest spännande. Mathilda Tennysdotter, fotograf med arkitektur som specialitet, zoomar in på detaljerna och vill få oss att se skönheten i det vi ofta tar för givet.
Berätta om dina bilder. Vad är det som fångar din nyfikenhet och får dig att ta fram kameran?
— Jag tror framför allt ser jag former och linjer. Jag ser kanske inte just bara en byggnad eller bara ett träd, jag ser hur formerna går ihop med bakgrund och förgrund.
Du använder mycket färg i dina arkitekturfoton. Hur tänker du kring färgsättningen?
— När jag går ut för att fota har jag ofta en känsla inom mig. För mig är känslor olika färger och det använder jag som referens när jag väljer färger för bilderna. Om jag känner mig lugn och harmonisk så är det en blå ton, om jag är glad blir det en gul ton.
Mathilda Tennysdotter började pröva sina vingar som fotograf i naturen kring Lönsboda, det lilla samhället i norra Skåne där hon växte upp. I skogen och hagarna kring hembyn kunde hon tillbringa hela sommardagar med föräldrarnas nya digitalkamera, till synes fotandes samma motiv om och om igen. Det var de fina detaljerna hon var intresserad av och försökte fånga; de små skiftningarna i landskapet som uppstod av solens rörelse över himlen.
Skillnaden mellan en kohage i Lönsboda och ett höghus i Los Angeles kan synas stor, men för Mathilda är passionen för arkitektur bara en variant av naturlandskapet som omgav henne när hon först började fota.
— Byggnader påminner mycket om skogen för mig och att fota arkitektur är väldigt likt det sätt jag fotograferar ett landskap på. Det var mitt sätt att hitta tillbaka till det jag gjorde hemma i Sverige, men på ett nytt sätt.
Att det blev i Los Angeles som Mathilda skulle börja utveckla sitt intresse för arkitektur var mest en slump. När hon var 21 bestämde hon sig för att ta sin längtan bort från Lönsboda på allvar. Då hade hon hunnit jobba som fotograf på olika företag i flera år och ville bort från det inrutade liv hon hunnit skaffa sig. Köpenhamn var en favoritstad, men det låg för nära. Istället blev det Los Angeles, så långt hemifrån hon kunde komma och fortfarande göra sig förstådd.
Här I Los Angeles har Mathilda tagit sin Associate Degree i fotografi på Santa Monica College. Det var en bra utbildning, tycker hon, framför allt för den som inte har så mycket erfarenhet av fotograferande och kanske inte riktigt vet vad man tänkt sig för inriktning.
— Man får pröva allt, mode, porträtt, produktfoto, och utbildningen börjar verkligen från grunden. Jag hade redan jobbat som fotograf i flera år och hade gärna velat skippa några klasser i början, men det fick jag inte. Men när man väl kom upp i slutet och fick börja göra sina egna projekt så tyckte jag det var jättebra. Lärarna är väldigt bra, de stöttar en och finns verkligen där för en.
— För mig blev det lite sådär, eftersom jag var sugen på arkitektur och det fanns inte en enda kurs som hade just den inriktningen. Vi hade ett uppdrag under hela min tid där som handlade om arkitektur. Så när jag kom mot slutet valde jag att göra egna studier och byggde själv upp min portfolio, det fanns ingen som riktigt kunde hjälpa mig med det.
Som student i USA finns det möjlighet att stanna kvar i landet ett år efter avslutade studier. Mathilda valde att satsa på frilansandet och har arbetat med många olika projekt under det här året. Hon har också ställt ut sina foton på den stora Photo L.A.-mässan, på Ron Robinsons flaggskeppsbutik i Santa Monica och på flera platser i Sverige, bland annat Centrum för fotografi i Stockholm.
— Från början tänkte jag försöka bli anställd som fotograf någonstans, men det var ju det jag gjorde i Sverige och precis det som var anledningen till att jag flyttade. Så jag skippade det ganska snabbt och kollade om jag kunde få jobba för mig själv, som frilans. Så det är det jag har gjort, jag har konsultat åt olika modebolag, jobbat med design, och arbetat med stora musikproducenter och deras artister, bland annat med Greg Wells, en flerfaldigt Grammynominerad producent. Det har varit väldigt blandat.
Los Angeles sägs vara staden där bilen är kung, men Mathilda promenerar så mycket det bara är möjligt. Måste hon köra till ett möte så tar hon extra tid på sig, parkerar en bit bort och promenerar sista biten. Allt för att kunna upptäcka nya gator och stadsdelar bortanför trafikstressen.
Hur är Los Angeles som fotoobjekt?
— Jag tycker det är fantastiskt. Man kan promenera längs samma gata varje dag och nästan varje dag ser jag något nytt jag vill fota. Det är så stor skillnad på var jag kommer ifrån, det dyker alltid upp nånting för det händer så mycket i den här staden. Bara det är ju helt fantastiskt.
Vad behöver man för att ta sig fram som fotograf här?
— Jag var väldigt blyg när jag kom hit och jag är nog fortfarande ganska ödmjuk och så, vill inte tränga mig på för mycket. Men jag tror det är viktigt att man står för det man gör, man måste våga säga att det här som jag gör är faktiskt bra. Tror du inte det själv, så kommer ingen annan göra det heller, det funkar inte att vara den där jätteödmjuka blyga svensken längre. Du kan vara bäst på nånting, men har du inga kontakter kommer du ändå inte att komma nånstans.
Du fotar inom många olika genrer, både mode, mingel och så arkitektur. Hur skiljer de sig åt?
— Det är den kontrasten jag tycker om. Det är jätteskönt att få ha en dag eller två där jag inte behöver prata med någon, där jag bara kan sitta och vänta på att solen ska flytta sig, så att ljuset blir precis som jag vill ha det. Man kan sitta och göra det i lugn och ro och få det perfekt. När du jobbar med människor är det svårt att få allting perfekt. Det är ett annat sätt att jobba på, det handlar det om kommunikation, tålamod, olika syn på saker och ting. Jag uppskattar den kontrasten, att få göra så många olika saker på så olika sätt.
Var ser du dig själv om några år?
— Jag vill kunna erbjuda något till de som vill, men inte har möjlighet att fota, som kanske inte har råd att köpa utrustning. Jag skulle vilja starta en förening dit jag kan bjuda in ungdomar för att de ska få lära sig att fotografera och där de kan få utveckla sin kreativitet. Jag tycker det är viktigt att dela med sig av det av det man kan.
Utöver att dela sitt fotokunnande med andra, vill Mathilda Tennysdotter fortsätta att utveckla sin passion för att fota byggnader och få människor att uppskatta det vackra i något som man ofta tar lite för givet.
—Många människor ser inte byggnader som ett konstverk, det är mest bara ett hus. Men arkitekten har ju haft en tanke bakom när de har byggt och visst, ibland kan det mest vara funktionellt, men jag tror att man kan hitta det vackra i dem också. Jag skulle vilja visa det för fler människor.
Text & porträttfoto: Ingegerd Landström
Samtliga arkitekturfoton: Mathilda Tennysdotter
Fem snabba till Mathilda Tennysdotter:
Inspireras av: Känslor
Favoritbyggnad i LA: The Getty Center
Bästa kameratillbehör: 24-70, 2.8 objektiv
Alternativ karriär: Arkitekt eller konditor
Skrattar åt: Min egen klumpighet