Norrbottensmusiker på besök

Avståndet mellan den norrbottniska musikscenen och en Country Club i ett kvällsljummet Los Angeles kan tyckas väl så långt för att överbryggas. I själva verket kan det räcka med bara ett födelsedagskalas, en informell inbjudan och ett Amerikabrev så är det gjort.

I tre veckor har medlemmarna av musikgruppen Amerikabrevet, bestående av de fyra norrbottensmusikerna Seppo Härkönen, Johan Petersson, Maria Ruottinkoski och Nina Sandell, vistats i Los Angeles. De har njutit av värmen, maten, av nya intryck och bekantskaper, och de har spelat och sjungit för den lokala svenskkolonin närhelst tillfälle har uppenbarat sig: på svenska skolor, i svenska kyrkan och för svenska och skandinaviska föreningar.

Med på resan är även Samuel, Seppos 12–årige son som föresatt sig att hitta den perfekta amerikanska hamburgaren. Jag föreslår In-N-Out, södra Kaliforniens ”egen” hamburgerkedja med den bästa milk shake man kan få för pengarna, men Samuel är tveksam; han tror mer på Burger King.

Fröet till det som skulle komma att bli Amerikabrevet såddes på en femtioårsfest i Luleå för ett och ett halvt år sedan. Före detta Lulebon Maj-Lis Aasa, då som nu ordförande för Svenska kyrkan i Los Angeles, var på besök i sin gamla hemstad för att fira syster Christina Aasa Bygdell, välkänd norrbottnisk jazz- och vissångerska. Bland de övriga gästerna fanns förstås många av systerns musikervänner och Maj-Lis Aasa tog tillfället i akt:
– En stor del av min familj består av musiker och varje gång jag varit hem har jag pratat med vänner och familj och försökt få över dem.  På festen var det ett stort gäng musiker som spelade underbar musik. Så jag gick upp på scenen och bjöd in dem till oss.

Seppo Härkönen, trubadur som vanligtvis spelar och sjunger på äldreboenden runt om i Norrbotten, och livskamraten Maria Ruottinkoski, kantor i Hortlax församling, nappade genast på idén.
– Jag sprang fram till Maj-Lis och anmälde mig direkt, berättar Seppo Härkönen. Det har alltid varit en dröm att åka till USA och spela. Alla som spelar musik vill nog gärna åka dit någon gång.

Vännerna Johan Petersson, till vardags pianotekniker samt pianist på Svenska Balettskolan i Piteå och Nina Sandell, organist i Piteå församling, övertalades att hänga med på äventyret och under månaderna som följde höll de kontakt med Maj-Lis Aasa:
– Amerikabrevet var egentligen ett antal Amerikamail mellan oss och Maj-Lis. Men det lät inte lika bra att kalla gruppen för det, så det fick bli Amerikabrevet.

När de fyra spelar tillsammans på hemmaplan – de kallar sig för ett ”iblandband” som ibland spelar tillsammans, ibland i andra konstellationer förklarar Maria Ruottinkoski – blir det både svenskt, finskt, och tornedalskt; såväl visor som klassiskt, jazz och folkton. Under USA-besöket har de valt att framför allt satsa på svenska kompositörer och på konserten i Svenska kyrkan bjöds publiken på musik av bland annat Ted Gärdestad, Nils Ferlin och Tor Aulin. Till kaffet blev det både allsång och dansmusik och kyrkoherde Staffan Simonsson konstaterade, något bekymrat, att detta kan ha varit första gången någonsin som det dansats hambo och vals i kyrkans lokaler.

Efter tre veckor med spelningar, sightseeing, solsken och bilkörning – Seppo kör, Johan sköter GPS:en med säker hand – har de just kommit tillbaka till Sverige. Det sista uppträdandet gjorde man på Riviera Country Club i den lilla kuststaden Pacific
Palisades inför ett hundratal medlemmar i organisationen SWEA – Swedish Women’s Educational Association. I publiken satt bland annat Norrbottensambassadören och Luleås mesta Hollywoodstjärna Maud Adams och hon tyckte det var roligt att återse en gammal bekant:
– Jag har lyssnat på och pratat med Seppo några gånger på Älvgården där mamma (Thyra Wikström) bodde sina sista år, berättar Maud Adams.  Jag var ofta “hemma” i Luleå under hennes tid där och alla på boendet tyckte det var jättetrevligt när det var underhållning på gång. Seppo var speciellt uppskattad med sin värme och humor.

Det har varit en fantastisk tid i Los Angeles konstaterar de sammanfattningsvis. Seppo Härkönen, som gärna tänker framåt, ser den här resan som en promotionturné och planerar redan för nästa.
– Jag skulle gärna ha det som något återkommande, få återvända till Kalifornien. Det skulle jag tycka var jätteroligt. Så jag är redan ett år framåt i tiden – hur ska vi göra den svängen?

Att döma av det varma mottagandet de fått under sina spelningar runt om i Los Angeles är de mycket välkomna tillbaka. Solen och svensk-amerikanerna väntar.

Edit