Ottiliana Rolandsson: “Min plats är i Sverige just nu”

Bilen är såld, biljetten är bokad och flyttcontainern stävar iväg över Atlanten. Snart tar skådespelaren Ottiliana Rolandsson minipudeln Evert under armen och flyttar tillbaka till Sverige.

I 18 år har skådespelaren Ottiliana Rolandsson från Umeå bott i USA. Först i New Orleans dit hon flyttade för att läsa konst och spela teater, sedan på olika håll i södra Kalifornien: Irvine, Long Beach, Los Angeles-området, Santa Barbara under flera år och så småningom om, under den senaste tiden, Los Angeles igen.

Som så många andra flyttade hon till USA för att förverkliga sina drömmar och ambitioner. Hon ville spela teater, utvecklas som människa och hon var nyfiken på landet och kulturen som hade ett så starkt inflytande över Sverige och världen.

– Jag visste att jag behövde komma i kontakt med en kultur som har kraften att bryta ner den starka Jante-lagen som vi svenskar och skandinaver har vuxit upp med. […] Jag drömde om att utvecklas som artist och skapa en plattform att stå på, växa fram ur och nå ut till världen.

När hon ser tillbaka på åren som gått så har hon gjort mycket av det hon ville göra, men livet har också tagit oväntade vägar.

– På ett mycket personligt plan hade jag inte förväntat mig att gifta mig eller att skilja mig. Det finns en viss sorg i detta och en djup längtan efter att skapa ett bättre äktenskap med den rätte.

På det konstnärliga och professionella planet har hon har spelat teater förstås, men hon har dessutom skrivit pjäser och filmmanus, regisserat och undervisat inom scenkonsterna. Att plugga vidare och skaffa sig en PhD hade hon inga som helst planer på när hon började läsa vid Delgado City College i New Orleans.
– Det var en förvånande, men helt underbar utveckling. Hon avfyrar sitt hesa skådespelarskratt. ”Jag har definitivt lyckats tona ner Janten inom mig, även om han fortfarande existerar. Jag har blivit mer självsäker och fått en stark självkänsla.”

För många svenskar i södra Kalifornien är Ottiliana Rolandsson framför allt förknippad med Greta Garbo. Inte så konstigt – teatermonologen som hon skrev i samband med en utställning om Greta Garbo på Santa Barbara Museum of Art, 2005, har varit med henne allt sedan dess, ibland mer intensivt, ibland vilande. Innehållet har förändrats och utvecklats, manuset blivit längre och ändrat riktning allt eftersom hon lärt känna huvudpersonen och samarbetat med olika personer som tillfört nya perspektiv och idéer.

Hur är det att göra en teaterföreställning där du är helt ensam på scenen hela tiden?

– Resan fram tills att det är föreställningstid är bara jättespännande och rolig. Det är så kreativt och helt underbart att jobba med andra människor under hela produktionsmomentet. Sedan börjar det närma sig showdate och då får jag värsta paniken och undrar varför i hela friden jag har gett mig in på detta egentligen? Men sedan, när jag väl är på scenen, så är det ju helt underbart igen. Jag är lugnare nu än jag var tidigare, för många år sedan. Då var jag så nervös att jag inte kunde prata inför en föreställning. Då var det bara att sitta och meditera, totalt ostört.

Arbetet med monologen har också lett till nya projekt och samarbeten. När den stora Garbo-auktionen gick av stapeln på Julien’s auktionshus i Beverly Hills i december 2012, var Ottiliana där som kulturambassadör för Garbosällskapet i Högsby i Småland. Priserna var skyhöga, men utklädd till huvudpersonen för dagen lyckades hon ropa in fyra par shorts/byxor (tre till sällskapet, ett par till henne själv) och auktionshusets ägare, Darren Julien och Martin Nolan var mycket nöjda med ”Greta Garbos” närvaro.

Framför allt har arbetet med den svenska skådespelarlegenden fört Ottiliana tillbaka till Sverige. Under det senaste halvåret har hon arbetat med olika Garbo-relaterade projekt i framför allt Stockholm och Högsby. Hon har satt upp pjäsen på Strand Hotell i samband med hotellets invigning av Garbo-sviten, gjort läsningar av andras pjäser i Spegelsalen på Grand Hotell, och debuterat som programledare.

En av höjdpunkterna under resan var ett samarbete med Garbosällskapet och kulturföreningen Höllywood Studios, också den baserad i Högsby, då hon fick möjlighet att göra föreställningen på Garbos hemmaplan.

– Vi gjorde två föreställningar i filmstudion [som tillhör Höllywood Studios, min anm], vilket jag alltid har drömt om eftersom hon var filmskådepelerska. Det gjorde vi med betalande publik och de hade fått tag på riktiga biografstolar från en gammal biograf i närheten som de ställde upp i studion. Och med champagnereception efteråt, det var jättekul!

Samarbetet mellan Ottiliana och Höllywood Studios kommer att fortsätta även i framtiden – med hjälp av ett stipendium från Regionförbundet i Kalmar län ska ”I was Greta Garbo” förvandlas till en konstnärlig spelfilm som så småningom ska kunna visas i TV.

Ottilianas beslut att flytta tillbaka till Sverige har inte kommit plötsligt; tankarna har funnits där ända sedan hon avslutade sin forskarutbildning 2010. Längtan till familjen och de nära vännerna har alltid varit närvarande och när några äldre SWEA-kvinnor konstaterade att om man bor utomlands mer än 20 år så stannar man för gott, började hon få bråttom. När så hennes älskade lillebror Mathias skadades allvarligt i en trafikolycka sommaren 2010 kändes avståndet till familjen outhärdligt; det enda hon ville var att flytta hem.

Men lillebror blev frisk och känslan av att vilja flytta hem nu och på en gång gav med sig.

– Då kände jag att ja, men jag behöver väl inte skynda mig hem. Hon skrattar. ”En god vän till mig som flyttade tillbaka till Europa kom tillbaka efter fyra år; han var inte färdig ännu. Han sa till mig, ’Se till att du gör allt det du känner att du kommit hit för att göra, annars kommer det att gnaga inombords.’”

För Ottiliana har det inneburit att spendera mer tid i hela Hollywoodkulturen och under de senaste två åren har hon gjort just det. Inte minst genom arbetet med Garboföreställningen, som har satts upp på två olika teatrar i Hollywood-området.

Till skillnad från förra gången hon bodde i Los Angeles och knappt lärde känna några svenskar alls, har hon också gjort sig bekant med den lokala svenskkolonin. Hon har sjungit i svenska kyrkans kör, suttit i SWEA Los Angeles styrelse och filmkommitté, varit aktiv inom svenska handelskammaren och minglat på Scandinavian Mixer-kvällar. Hon var konferencier på SWEAs julmarknad i december förra året, har lärt känna massor med svenskar och skandinaver, och känner sig mer rotad i Los Angeles nu. Hon vet att hon har kärlek och stöd här och mycket att komma tillbaka till.

Och om hon har haft svårt att bestämma sig tidigare så har förra årets långa vistelse i Sverige gjort beslutet enklare att fatta. Hela tiden – när hon jobbat, badat bastu, umgåtts med vänner och familj – har hon känt att nu är det dags.

– När jag kom hem till Sverige, så fort jag landade, så var det liksom ”singing in my bones” – ’stanna stanna stanna.’ Det kändes så hela tiden och jag tänkte att det är bara att ta tjuren vid hornen och förlita sig på att det är rätt val. För det vet man ju inte.

Men Ottiliana litar på magkänslan, allting är packat och klart och i Sverige väntar förutom filminspelning också kulturhuvudstadsåret i Umeå. Under 2014 är Umeå Europas kulturhuvudstad, massor av projekt är i planeringsstadiet och Ottiliana kommer att medverka på olika sätt.

Några planer på att lämna USA för gott har hon inte heller, tvärtom. Hon vet inte riktigt på vilket sätt ännu, men hon vill gärna verka för spännande kulturutbyten mellan Sverige och USA, som en slags kulturambassadör. Hon är stolt över Sverige, Norrland och Umeå och vill gärna göra något betydande och inspirerande för sitt hemland – framtiden får utvisa hur det kommer att utveckla sig.

Hur känns det nu, när du alldeles snart ska åka? Vemodigt? Lugnt? Alldeles, alldeles underbart?
– I djupet är det en lugn känsla, ett kall till förändring och en ingivelse att min plats är i Sverige just nu. Samtidigt är det lite läskigt att inte veta vad som kommer att hända. Här får jag kuska upp lite extra mod och jävlar anamma. Det är också vemodigt att lämna älskade vänner. Då en större förändring händer så är det ju så att vi ibland uttrycker våra känslor tydligare. Vi vill att den andra verkligen ska veta vad vi känner. Jag har försökt att vara tydlig i min kärlek och uppskattning till de som står mig nära personligen och professionellt. Och jag har fått en sådan enormt stark respons tillbaka av kärlek, respekt och uppskattning. Det är fantastiskt att bli sedd i ett så vackert ljus.

Text: Ingegerd Landström
Foto: Joshua Wood och Ingegerd Landström

Fem snabba till Ottiliana Rolandsson:

Inspireras av: Drömvärlden, det undermedvetna, det mystiska och magiska i livet i det stora och det lilla.
Skrattar åt: Så mycket som möjligt! Jag älskar att skratta, allt från fnissande till vrålande till att tårarna rinner. Ser humor också som en stor förlösande kraft för helande och förhöjande av medvetenhet.
Klarar mig inte utan: Kärlek, meningsfullhet, kreativitet.
Alternativ karriär: Rockstjärna, barnmorska eller globetrotter
Favoritsysselsättning:  Skapa något som väcker min passion och får mig att relatera till min själ, världen och andra
Vill jag göra innan jag flyttar från Kalifornien: Åka pariserhjulet på Santa Monica Pier, hika i soluppgången, kallt dopp i havet.